Månadens Jussi

"Nessun dorma!"—inspelningen med Tor Mann november 1944

Samtliga citat är hämtade ur Stephen Hastings bok The Björling Sound med tillstånd av författaren.


Jussi och dirigenten Tor Mann
Under sommaren 1942 tog Jussi upp den berömda arian Nessun dorma! på sin konsertrepertoar och framförde den genom åren massor av gånger. Jussi spelade in arian vid tio tillfällen, den första 10 juli 1943 och den sista den 3-11 juli 1959, då i samband med den kompletta inspelningen av operan Turandot tillsammans med Birgit Nilsson.

 

 

 

 

Någon scenföreställning av operan Turandot gjorde aldrig Jussi. Däremot finns som sagt en komplett studioinspelning av operan med Jussi som Calaf utgiven på cd av RCA i stereo, inspelad i Rom 1959 med bl.a. Birgit Nilsson, Renata Tebaldi och Giorgio Tozzi.

 

Första inspelningen av "Nessun dorma!"


Sixten Ehrling

 

Den första inspelningen som Jussi gjorde av Nessun dorma! var den 10 juli 1943 med Sixten Ehrling som dirigent, i Radiotjänsts programserie Sweden Calls America. Programmet var avsett för den amerikanska radiopubliken med 13 stycken 15 minuter långa program. Programmen spelades in på skivor som flögs över till USA för att sändas i amerikansk radio med ett program varje vecka via cirka 15 radiostationer i svenskbygderna.

 

"Nessun dorma!" med Nils Grevillius en av Jussis mest framgångsrika skivor.


Jussi och Nils Grevillius

 

1944 var ett år då kriget helt tvingade Jussi att stanna inom Sveriges gränser och i mars spelade han in arian för HMV med Nils Grevillius som dirigent. Den inspelningen visade sig bli en av hans mest framgångsrika skivor, både kommersiellt och konstnärligt.

 

"Nessun Dorma!" med Tor Mann som dirigent


Jussi och dirigentenTor Mann

Den 10 november 1944 sjöng han arian i en radiosänd konsert under Stockholmsmusikernas festspel som delvis bevarats i Sveriges Radios arkiv.

Jussi var solist vid öppningen av Stockholmsmusikernas festspel i Stockholms Konserthus och uppträdde tillsammans med Radiotjänsts Symfoniorkester och

 

dess chefdirigent Tor Mann. Arrangerat av Svenska musikerförbundet till förmån för Humanitära orkesterfonden.

Fastän det bara skiljer ett halvår mellan dessa inspelningar av Nessun dorma! är de slående olika och Manns tempo mycket långsammare än Grevillius–skillnaden är omkring en halv minut. I detta långsamma tempo förmår Jussi utomordentligt vackert fånga arians lyriska stämning samtidigt som han perfekt behärskar dess mäktiga höjdpunkt–en inspelning som artistiskt tål jämföras med vilken annan som helst.

Konserten direktsändes i radion och Jussi framförde tre svenska sånger Skogen sover och Jag längtar dig av Hugo Alfvén och Tristans död av Ture Rangström. Efter pausen blev det operaarior; Una furtiva lagrima ur Kärleksdrycken/L’elisir d’amore av Donizetti, Farväl till modern/ Mamma!...Quel vino ur På Sicilien/Cavalleria rusticana av Mascagni och Nessun dorma!/Prins Calafs aria ur Turandot och som extranummer La donna è mobile ur Rigoletto av Verdi. De tre första ariorna finns utgivna på Bluebells cd (ABCD 092 & 103) hämtade från SR:s arkiv.

Först 55 år efter det att Jussi och Radiotjänsts Symfoniorkester under ledning av Tor Mann framförde Nessun dorma! gavs den ut på skiva. Det var skivbolaget Bluebell som 1999 gav ut cd:n Jussi Björling Sings Puccini (ABCD 078) där arian ingick som bonusspår. Klicka på bilden till vänster så förstoras den.

 

 

"Nessun dorma!" (Ingen ska sova).

 ”Med den stigande sångstämman, som tre gånger går upp till ett högt A (tredje gången krönt med ett H); med det utomordentligt utsökta men likväl allomfattande orkesterackompanjemanget; med den skiftande harmoniken (som svävar mellan G-dur och D-dur) och rumsliga djup (som framkallas av damkören utanför scenen), är Nessun dorma, ur operan Turandot av Giacomo Puccini, en av de mest stämningsmättade arior som skapats för tenorrösten.

En kvällslig kärlekssång sjungen under en stjärnbeströdd himmel på trappan till en paviljong i det kejserliga palatsets park, börjar den nästan passivt och inåtvänt och tar som utgångspunkt häroldens varning på avstånd: Questa notte nessun dorma in Pekino! (Denna natt skall ingen sova i Peking!).”

"Nessun dorma!"—skapat för tenorrösten

Alla de stora tenorerna har sjungit och spelat in denna aria. Undantaget är Caruso som inte levde vid operans premiär i Milano 1926. Caruso avled 1921.

 

Operan Turandot

Klicka på notbilden så förstoras den!

Operan Turandot av Giacomo Puccini hade premiär på La Scalaoperan i Milano 1926. Puccini fick aldrig själv uppleva premiären, han avled 1924.

”Vid slutet av sitt liv tänkte sig kompositören flera möjliga tenorer för rollen som Calaf. Han lär till och med ha låtit den italienske tenoren Giovanni Martinelli (1885-1969) provsjunga Nessun dorma så tidigt som 1921 och uttryckt en önskan att han skulle sjunga vid uruppförandet.”


Giacomo Puccini 1924
”Efter Puccinis död försökte Toscanini engagera tenoren Martinelli till urpremiären på La Scala men hindrades av Giulio Gatti Casazza som vägrade att lösa honom från Metropolitankontraktet. En av operans två librettister, Giuseppe Adami, hävdade att kompositören hade utformat Calafs musik för att passa Giacomo Lauri Volpis röst, men mot dennes kandidatur lade Toscanini in sitt veto, vilket kan förklara varför Puccini – i september 1924, bara två månader innan han dog –

 

skickade ett telegram till Gigli och bad honom att sjunga Turandot på La Scala nästkommande april.

I slutändan var det ingen av dessa tenorer som medverkade vid premiären (Toscanini gav rollen till spanjoren Fleta, som aldrig spelade in någonting av Calafs musik) men de övriga tre gjorde senare inspelningar av Nessun dorma. Martinelli spelades in live på Covent Garden 1937, Lauri Volpi och Gigli i studio 1942 respektive 1949. Fastän de var på nedgång när inspelningarna gjordes styrker deras tolkningar Puccinis tro på deras förmåga.

Av de tre tenorerna var det bara Lauri Volpi som sjöng rollen med någon regelbundenhet på scenen, ända fram till slutet på sin karriär i det sena femtiotalet, och teoretiskt skulle Björling ha kunnat lyssna till hans inspelning (och kan ha hört Martinelli på radion) innan han själv för första gången spelades in vid ett radioframträdande från Musikaliska Akademien i juli 1943 med Sixten Ehrling som dirigent.

Om han hade hört de två italienarna finns det emellertid föga som tyder på att han påverkats av dem, eller av någon annan av de två dussin eller så tenorer som hade spelat in Nessun dorma sedan premiären 1926.


Nils Grevillius

 

I mars 1944 spelade Björling in arian för HMV (med Nils Grevillius) som dirigent och den inspelningen visade sig bli en av hans mest framgångsrika skivor, både kommersiellt och konstnärligt.

Sju och en halv månad efter HMV-inspelningen sjöng Björling Nessun dorma igen i den direktsändning i svensk radio, denna gång ackompanjerad av Tor Mann, som erbjuder tenoren lyxigt utrymme för sin frasering. Arian tar 3:51 – förvisso ett rekord bland inspelningar med riktigt framstående sångare – och kröns med ett fenomenalt åtta sekunder långt högt H. Björling lägger till lite extra portamento: det som binder samman det låga D på ”stanza” med det höga F på ”guardi” är lika elegant som sällsynt.

Puccinis musik låter ännu mera drömsk här: det är prinsens fantasi som är i fokus snarare än hans vilja att erövra. Det är först när vi hör Martinelli och Lauri Volpi som vi inser att det finns andra dimensioner här: båda slungar ut sina ord med obeveklig övertygelse som det tvångsmässiga i Calafs beteende; hans behov att omedelbart omsätta sina önskningar i handling, vilka än konsekvenserna kan bli, och den starka känslan av ödesbestämdhet som kommer fram i ”Ma il mio mistero è chiuso in me”. I Martinellis tolkning får denna målmedvetenhet ett ädlare uttryck; hos Lauri Volpi anar man den högdragna dekadensen hos fascisthjälten. Denne tenors Nessun dorma är både fascinerande och motbjudande: mindre musikaliskt berikande än Björlings men måhända mera övertygande i det dramatiska sammanhanget i tredje akten.”

 

Vem var Tor Mann?

Det visste alla göteborgare på 20- och 30-talet! Det visste alla radiolyssnare på 40- och 50-talet! Och det visste alla musiker som försökte lära sig konsten att leda och inspirera en symfoniorkester med honom som förebild.

Idag är det inte många som minns mannen, som upptäckte Franz Berwald åt svenskarna och som gjorde sina personliga vänner Wilhelm Stenhammar, Ture Rangström, Gösta Nystroem, Hilding Rosenberg, Allan Pettersson, Jean Sibelius och Carl Nielsen till moderna klassiker.


Tor Mann, 1894-1974, född i Stockholm, svensk dirigent och en av svensk orkesterkulturs främsta traditionsbärare under senare tid.

Under sin mer än tjugoåriga verksamhet vid Musikhögskolan i Stockholm utbildare av flera dirigentgenerationer. Började som violoncellist bland annat i Kungliga Hovkapellet. 

 

Debuterade som dirigent 1919 och blev 1922 dirigent vid Göteborgs orkesterförening och var dess förste dirigent 1925-39 och dessutom ledare för Malmö Symfoniorkester 1924/25. 1939-59 var han chefdirigent och konstnärlig ledare för dåvarande Radioorkestern; 1939-61 lärare i dirigering vid Musikhögskolan i Stockholm och utnämnd till professor 1945.

Som gästdirigent framträdde han i Norden och på kontinenten och gjorde då betydande insatser för svensk och nordisk musik. Efter pensioneringen var Mann verksam vid Folkliga musikhögskolan, Ingesund i Värmland.

Som orkesterledare företrädde Mann en spontan, ”musikalisk” inställning med detaljmedvetna men helhetsinriktade tolkningar. Mann framstod som en av svensk och nordisk musiks främsta traditionsbevarare. Framför allt var hans tolkningar av Sibelius, Nielsen, Berwald och Stenhammar högt aktade.

Det finns en biografi om Tor Mann av Lennart Hedwall—Patos och tradition : en bok om och med dirigenten Tor Mann utgiven av bokförlaget Atlantis 2011.

 

Jussi gjorde sammanlagt tre radiokonserter med Tor Mann som dirigent som helt eller delvis spelades in och är utgivna på cd av Bluebell; 10 november 1944, 1 januari och 28 september 1945. Dessutom sjöng Jussi 1937-39 tre gånger under Manns ledning vid konserter med Göteborgs orkesterförening.

 

Recensioner ur några okända tidningar

Klicka en gång på recensionen och ytterligare en gång så förstoras den!

 

Lyssna på två inspelningar med Jussi av Nessun dorma! hämtat från Naxos/Bluebells cd-utgåvor:

"Nessun dorma!" med Nils Grevillius mars 1944, 3:21 min

"Nessun dorma!" med Tor Mann, november 1944, 4:07 min

 

 

 

 

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Köp Jacobs Forsells unika bok om Jussi!

Jacob Forsell är sonson till den legendariske operachefen John Forsell, Jussi Björlings ”upptäckare” och var anställd på Expressen 1964-1990 och är en av sin generations mest tongivande fotografer.

Specialerbjudande på boken (266 sidor) från Jussi Björlingmuseet i Borlänge. 

Pris 100 kr plus porto! (Ordinarie pris 348 kr)

Länk till museet

Se uppslag ur boken!