Månadens Jussi

—debuten på Covent Garden

ROYAL OPERA HOUSE, COVENT GARDEN i London har alltid ansetts som en av världens ledande operascener och är beläget i en gammal klosterträdgård. Efter en brand 1856 uppfördes nuvarande byggnad 1856-58 och har plats för 2222 åskådare.

Jussi—en sjungande världsmedborgare

Den 8 maj 1939 sjöng Jussi Faust på turné till Göteborg. Det var hans sista föreställning som anställd vid Stockholmsoperan, hans konstnärliga alma mater, där han under nio säsonger studerade in och sjöng 52 roller. Hans farväl blev ingen sorglig historia, för både han och publiken visste att han ofta skulle komma att stå på sin gamla hemmascen igen, som gästartist med ny status: från och med denna stund var Jussi Björling en sjungande världsmedborgare.

Från Göteborg direkt till London

Från Göteborg gav sig Jussi skyndsamt iväg till London för sitt första operauppdrag som fristående artist. Han skulle den 12 maj 1939 debutera på Royal Opera House, Covent Garden i rollen som Manrico i Verdis opera Trubaduren. Jussi skulle göra två föreställningar den 12 och 23 maj.
 

Operastjärnglans över London

Stadens musikliv var vid den här tiden något att avundas. Jussis debutföreställning på Covent Garden inramades av La traviata och Aïda med Beniamino Gigli och Maria Caniglia. Samtidigt dirigerade Toscanini en serie Beethovenkonserter i Queen’s Hall. Bland säsongens stjärnsångare fanns också Lauritz Melchior, Torsten Ralf och Richard Tauber vilket framgår av Covent Gardens program 22-25 maj 1939.
 
 

Rollbesättningen i Trubaduren

Förutom Jussi som Manrico gjorde Gina Cigna rollen som Leonora, Gertrud Pålson-Wettergren  Azucena (som var Manricos moder) och Mario Basiola som greven di Luna. Dirigen var Vittorio Gui. Föreställningen med Jussi gavs två gånger den 12 och 23 maj 1939 men Gertrud Pålson-Wettergren deltog endast i föreställningen den 12 maj och ersattes av Ebe Stignani vid föreställningen den 23 maj.
 
 
 
 

Vittorio Gui dirigent på Covent Garden

 
Den italienske dirigenten Vittorio Gui, 1885-1975, hade engagerats av Sir Thomas Beecham till Covent Garden för att mellan 1936-39  dirigera den italienska repertoaren. Gui utbildades i Rom och efter dirigentdebuten där 1907 gjorde han en snabb karriär på de större italienska operascenerna, bland annat La Scala 1923-25. Grundade och ledde 1928-36 Orchestra Stabile i Florens, grundade 1933 Maggio Musicale Fiorentino-festspelen där, som sedan blev årliga. Inbjuden av Bruno Walter som gästdirigent vid Salzburg Festival 1933. Musical Director vid Glyndebourne Opera Festival 1951-1963. Gäst vid Kungliga Teatern, Stockholm, 1940-1942 med bl.a. Maskeradbalen där Jussi medverkade i fyra föreställningar 5-15 mars 1942.
 

Den enda inspelning som Vittorio Gui har gjort med Jussi är den kompletta inspelningen av Trubaduren från Covent Garden den 12 maj 1939 utgiven av bl.a. skivbolaget Urania i december 1999 på en dubbel-cd.

 

Undermålig ljussättning och provisoriska scenbilder på Covent Garden.

För att exponera Jussis debut hade Covent Garden dammat av Verdis Il trovatore (Trubaduren) efter många års bortovaro. Bristen på förberedelser var uppenbar. När Jussi sjöng sin första Manrico den 12 maj 1939 led föreställningen av undermålig ljussättning, provisoriska scenbilder – och Jussis silvertrikåer, som han medförde från Stockholm, som stod i bjärt kontrast mot resten av uppsättningen.

 


Trubaduren med Jussi på Covent Garden den 12 maj 1939

 


Jussi i silvertrikårer tillsammans med Gertrud Pålson-Wettergren

 

 


Jussi som "Manrico" ensam på Covent Gardens scen

 

Gina Cigna som Leonora


Gina Cigna 1900-2001

Men föreställningen hade ändå en hel del gott att bjuda på. I rollen som Leonora,  hade dirigenten Vittorio Gui själv rekommenderat den franskfödda sopranen Gina Cigna till Covent Garden-chefen David Webster. I ett brev skrev han: ”Elle n’est plus la Cigna d’il y a 4 années mais encore la meilleure entre les sopranos dramatiques.” Gui skrev sina brev för hand, ibland på franska, ibland på italienska, med en engelsk översättning utskriven av Covent Gardenpersonalen.
 
I det här fallet löd den: ”Hon är inte längre den Cigna som sjöng för fyra år sedan, men likafullt den bästa dramatiska sopranen". Cigna var en av de ledande dramatiska sopranerna i mellankrigstidens Europa, född i Paris men av italienska föräldrar.
 

Samstämmiga recensioner


Gertrud Pålson-Wettergren 1897-1991
Recensionerna, som alla publicerades den 13 maj, var till största delen samstämmiga. Daily Telegraph konstaterade att ”flödande legato, klarhet och briljans och ansträngningslös  röstproduktion” var Björlings kännemärken, och att i Gertrud Pålson-Wettergrens ”nyanserat mänskliga” Azucena hade den svenska zigenerskan en svensk son.

 

 

Evening Standard klagade: ”Manrico ska vara en reslig krigargestalt med matchande röst, medan Björling är av medellängd, uppträder återhållsamt och sjunger som en poet” – en underlig kritik om man betänker att Manrico är en trubadur.

Recensenten medgav sedan att ”hans sång var oemotståndligt tilltalande med lätt tonbildning, vacker ton, fint legato och elegans.  Han kan sjunga en melodi som få andra sångare idag och – ännu sällsyntare – han träffar varje not mitt i prick och håller sig där.”

Times framhöll Deserto sulla terra som gav ”oklanderligt bevis på en röst med vacker, silverfärgad ton och stilkänsla. Men … det var först när [Björling] kom fram till Di quella pira som han visade sin verkliga förmåga och plötsligt höjde temperaturen i föreställningen med magnifik sång.” Den underliga komplimangen att Vittorio Gui ”fick orkestern att spela som om musiken verkligen betydde något” var i linje med den dåtida brittiska attityden mot Verdi. Kritikern från Glasgow Herald analyserade de många förtjänsterna hos Jussis röst och konstaterade att hans Manrico var ”mer trubadur än krigare”. Han fortsatte: ”Hans konstnärliga hemvist är utan tvekan Puccinis Bohemevärld, och där hoppas jag få möta honom en dag.”

 

 

Gigli imponerad av Jussi

Pålson-Wettergren skrev om Jussis debut: ”Beniamino Gigli, som just hade sjungit en konsert i London, satt i publiken, vilket kanske bidrog till Jussis nervositet, eftersom han inte var i bästa form.” Men Gigli måste ha blivit imponerad eftersom han efter föreställningen gick till Jussis loge och kramade om honom. Gigli uppskattade artistisk kvalitet hos andra, till och med tenorrivaler, och kort tid efter besöket skickade han ett fint fotografi med texten Al tenore Björling – con ammirazione cameradesca (Till tenoren Björling – med kollegial beundran).

 

Dubbelklicka på bilden för att förstora den!

Jussi var tvungen att fullgöra ett åtagande i Stockholm innan han kunde återvända till London, i sällskap med Tullio Voghera, för att sjunga sin andra Manrico den 23 maj. Voghera och Toscanini hade varit goda vänner sedan tiden på Metropolitanoperan, möjligen ännu tidigare.

Toscanini inbjöd Jussi att sjunga i Verdis Requiem

Kvällen då Jussi gjorde sin Covent Gardendebut dirigerade Toscanini en konsert men nu, 11 dagar senare, fanns Maestron i publiken. För Voghera var det ett lyckligt återförenande med den berömde landsmannen och före detta chefen. Enligt honom var Toscanini hänförd över Jussis röst och inbjöd honom att sjunga i Verdis Requiem med honom i Lucern i augusti och en månad senare i London. Föreställningen i Lucern ägde rum; den i London gjorde det inte.

Det skulle dröja åtskilliga år innan Jussi skulle återvända till Covent Garden. 10-18 mars 1960 genomförde Jussi fyra föreställningar av Bohemé där den tredje föreställningen genomfördes trots att Jussi drabbades av akuta hjärtbesvär strax innan ridån skulle gå upp. Men det är en annan historia.

Lyssna på Jussi som Manrico ur Trubaduren från föreställningen på Covent Garden den 12 maj 1939.

Deserto sulla terra, 3:42

Di quella pira, 2:58 

 

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Köp Jacobs Forsells unika bok om Jussi!

Jacob Forsell är sonson till den legendariske operachefen John Forsell, Jussi Björlings ”upptäckare” och var anställd på Expressen 1964-1990 och är en av sin generations mest tongivande fotografer.

Specialerbjudande på boken (266 sidor) från Jussi Björlingmuseet i Borlänge. 

Pris 100 kr plus porto! (Ordinarie pris 348 kr)

Länk till museet

Se uppslag ur boken!